zunderbar

Dagens tänkvärda

2011-12-09T22:26:00.001+01:00

The truth was a mirror

in the hands of God.

It fell, and broke into pieces.

Everybody took a piece of it,

and they looked at it

and thought they had

the truth.

Rumi

Granrisbock

2011-11-29T14:18:00.001+01:00

Vi köpte en granrisbock på en julmarknad för några år sedan. Trästommen kan användas om och om igen och inför varje jul har jag tittat på den och tänkt att jag skulle ta mig an projektet att klä den själv, men det har liksom aldrig blivit av. I år kom dock maken och Storasyster hem med tre stora säckar granris tillsammans med adventsgranarna, så i helgen umgicks jag med stickande barr och grön ståltråd ute i blåsten. Nu står den bredvid barnens lilla adventsgran och hälsar välkommen nedanför vår bro.

Första Advent

2011-11-27T15:16:00.001+01:00

En av de mysigaste dagarna på året. Det är mäktigt att snön började falla precis när vi tände julbelysningen i granen ute på gården. Vi har tänt det första ljuset i adventsljusstaken, lyssnar på julmusik och har ätit lite julmat till lunch efter Storasysters önskemål. Granrisbocken är klädd och barnen är fotograferade till året julkort. Ikväll åker vi till kyrkan och sjunger Hosianna. Då brukar julstämningen infinna sig på riktigt. Trevlig Första Advent på er!

Dagens insikt

2011-11-25T21:54:00.001+01:00

Nu är det adventspyntat och klart här hemma. När jag låg och krälade under ett bord efter det att jag tidigare våghalsigt hade klättrat på detsamma, kunde jag inte låta bli att fundera på hur tusan man ska orka med julstöket när man är 80 år gammal. Hur gjorde farmor egentligen?
Fredagsmys med familjen och dotterns söta vän. Bästa stunden på veckan och jag sparar minnet till framtida fredagar, när Storasyster och Lillebror förmodligen hellre spenderar sin tid på annat håll. Än får jag ha dem nära, nära. Jag vet att tiden kommer att gå fort och att var sak har sin tid. Vill inte missa en sekund.
Efter att ha varit utan soffor i nästan tre månader, står vårt efterlängtade nyinköp äntligen på plats i vardagsrummet. Ikväll kändes den dock onödigt stor, eftersom vi låg allihopa på varandra i ett hörn. Nära, nära. Jag grät ögonen ur mig till Idol under deltagarnas kärleksförklaringar till sina närmaste. Känslorna svämmade över. Lillebror försökte trösta sin mamma och jag fick förklara att jag inte var ledsen, utan rörd. Och jag undrade för mig själv - farmor hade sex barn som växte upp och flyttade hemifrån åt olika håll. De håller ihop i vått och torrt och så har det alltid varit. Hur gjorde hon egentligen?

Dagens tänkvärda

2011-11-24T20:40:00.001+01:00

See the light in others

and treat them

as if that is all you see

- Dr. Wayne Dyer

Dagens tänkvärda

2011-10-22T22:44:00.001+02:00

Om Mindfulness

2011-10-14T10:25:00.002+02:00

Viktor Frankl är en filosof och psykiater, som är en överlevare från koncentrationslägrena. Han har mycket mindfulness i sitt sätt att leva och i sitt sätt att se på saker och ting. Citatet ovan säger en hel del om hur mindfulness fungerar.

Utifrån varje automatisk tanke (=stimulus), skapas en reaktion (=response) i form av en känsla, tankar, handlingar, tolkningar etc. Stimulansen - eller den automatiska tanken - kan man inte påverka, eftersom den är just automatisk, men om man är medvetet närvarande, kan man välja hur man ska reagera på den automatiska tanken. Genom att ta ett steg åt sidan och se på saken ur en annan synvinkel, försöka att tänka logiskt och VÄLJA hur man ska reagera på situationen. Inte låta invanda mönster eller den så kallade autopiloten få styra. Det är då man utvecklas och tar makten över sig själv. I never said it would be easy, I just said it would be worth it.

Zunderbara Adele

2011-09-25T21:58:00.002+02:00

Dagens tänkvärda

2011-09-22T10:52:00.000+02:00

Dagens insikt

2011-09-05T19:48:00.002+02:00

Man vet att det är höst, när bakterierna följer med hem från dagis, skola, flygresor och många, långa timmar på tåg. Same procedure as every year, James.
Två veckor in på den nya terminen efter sommarlov och semester börjar vi få lite ordning och rutiner i vardagen igen. Försöker jag inbilla mig i alla fall. Tröttheten är förlamande vissa dagar, men det är väl som det är för de flesta?
"När träden avlövas ser man längre från vårt kök" En fantastisk titel på en läsvärd bok och mitt motto för den här hösten. Livet är i ständig förändring och det gör ont ibland, men det är tack vare förändringarna man upptäcker de saker man tidigare inte såg. De möjligheter som egentligen kanske väntade där hela tiden.

Det kom ett mail....

2011-08-24T19:54:00.001+02:00

I början av sommaren fick jag ett mail från Carola Kastman. Hon hade sett att jag skrivit ett inlägg om hennes zunderbara hem och ville bara tacka för det. Hur gulligt?

Till min stora glädje har hon nu även startat en egen blogg - Room of creativity. Jag är helt fascinerad av bilderna, kreativiteten och inspirationen jag får varje gång jag besöker hennes sida. Tack Carola!

Bröllopsdag i Saltoluokta

2011-08-20T20:49:00.001+02:00

Den 18 augusti 2001 gifte vi oss i Saltoluokta. Vi åkte upp dit med buss tillsammans med släkt och vänner och en präst, som har kommit att bli väldigt speciell för vår familj. Vigseln ägde rum i Saltoluokta Kyrkkåta och bröllopsmiddagen hölls på fjällstationen.

I år firade vi alltså vår tionde bröllopsdag och vi åkte tillbaka till Saltoluokta tillsammans med Storasyster och Lillebror för att även de skulle få uppleva platsen och se allting som vi har berättat om.

Den här gången regnade det i skurar hela helgen och det var skönt att få sitta vid brasan och värma fötterna efter avslutad vandring längs Kungsleden in i Stora Sjöfallets nationalpark. Möblerna på fjällstationen är desamma, som de som vandrare nötte för nästan hundra år sedan. Slagbord och stolar, som jag gärna hade tagit med mig hem.

Väglöst land. Torkat renkött. Rent, iskallt vatten direkt ur en fjällbäck, utsikt över Stora Lulevattnet, som då och då bröt fram genom dimman. Tre dagar med frisk luft, mysiga utflykter, god 3-rättersmiddag på fjällstationen varvat med frystorkad mat och uppstekta pannkakor på trangiakök. Helt annorlunda än för tio år sedan, ändå i mångt och mycket detsamma. Naturen förändrar sig inte.

Snart är det vardag....

2011-08-13T19:50:00.002+02:00

... och snart är jag tillbaka med bloggen igen. Jag har medvetet hållit mig ifrån den under sommaren. Det är mycket som har hänt och jag skulle ha kunnat skriva många inlägg om både det ena och det andra. Men det har kännts..... för privat. Och som jag har skrivit tidigare - min blogg är personlig, men den blir aldrig privat, så länge den är öppen för alla läsare.

Vi hade tänkt oss en sommar med en lång, bokstavlig Ledighet tillsammans, men det blir ju av erfarenhet sällan som man har tänkt sig. Första delen blev ett pusslande för att få ihop oplanerat arbete med ett redan planerat sommarlov. Helt plötsligt är även halva huset under renovering och vi lever tätt inpå varandra i slipdamm och med ytterst få leksaker (det senare visar sig gå hur bra som helst, måhända åker många av leksakerna aldrig fram igen.....). Vi hade aldrig klarat det utan alla nära och kära runtomkring som ställer upp. Som barnvakter, med husrum, som rådgivare och bärhjälp när det gäller renoveringen, sällskap, uppmuntrande samtal och trevliga middagar. Ni är guld värda!

Ändå. Den här sommaren har varit en av de bästa på många år. Jag tror att de som står mig nära ser skillnaden och gläds med mig. Jag har njutit varenda dag. Skjutit all oro på framtiden eller brottat ned den totalt. Jag har gjort saker, som jag inte har vågat mig på på flera år och gjort dem med glädje. Vi har varit tillsammans - hemma, i skärgården, tillsammans med släkt och med vänner, på resande fot, långt borta och nära. En av mina käraste vänner brukar önska mig external and internal sunshine och sannerligen, i år har jag välsignats med råge.

Just nu.....

2011-07-21T22:55:00.003+02:00

.... händer det mycket i det zunderbarska hemmet. Och samtidigt ingenting. Vardagen är oplanerad, men blir i slutändan ändå oftast fulltecknad. Vi njuter av en lång och härlig sommar och vi samlar på minnen. Tillsammans. Varje kväll frågar jag barnen vid läggdags vad som har varit roligast idag. Det är fascinerande att få höra om de små sakerna, som sätter guldkant på deras tillvaro. Det är inte alltid det man själv förväntar sig, väldigt sällan faktiskt. Och det är då man förstår att de små liven inte kräver minutiös planering, storartade aktiviteter eller långväga utflykter för att känna att dagen har varit speciell. Ikväll, när jag kramade om Lillebror i sängen och frågade vad som varit bäst idag, svarade han "Att få vara med dig, mamma". Och mammahjärtat smälte och kramen ville aldrig ta slut. Älskade, älskade lilla kotte...

Tårar

2011-07-15T18:40:00.002+02:00

En krönika av Fredrik Backman, som är flitigt delad på Facebook. Ord på tankar, som varje förälder kan känna igen sig i. Ord, som väcker medvetenheten om livets skörhet och hur fort saker och ting kan förändras. Och insikten om ens egen litenhet vad gäller makten över att kunna skydda sitt barn.

Personligt meddelande

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

I skärgården

2011-06-29T22:54:00.001+02:00

Lycka är att få sitta i pappas knä och styra båten. Lycka är att få sitta längst fram och känna vinddraget i håret. Lycka är att få se lyckan i barnens ögon.

Vallmo

2011-06-28T20:41:00.000+02:00

En av favoriterna i trädgården, som precis har slagit ut sin första blomma. Jag fick plantan av en kär vän för några år sedan, vilket gör att den värmer mig extra mycket i hjärtesjälen.

Vallmokjol i sommarsol

Vallmodans i måneglans

Vallmomun sidentunn

Vallmoröda blommor glöda

Vallmovild vallmomild

Vallmovind mot Majas kind

(ur Majas Alfabet)

Sommar...

2011-06-25T23:30:00.004+02:00

... och jag ser fram emot hela nio veckor hemma tillsammans med familjen.
Bara vara. Vara närvarande. Så nära. Sån ära.

Dagens insikt

2011-06-19T19:43:00.004+02:00

Det skulle sitta fint med en aning vett och etikett för åskådare runt en fotbollsplan. Det verkar som om en del supporters lätt glömmer av hur ringa ålder spelarna har och därmed vilka krav man kan ställa på dem. Uppenbarligen glömmer även vissa att det finns andra åskådare i närheten. Som frivilligt och ofrivilligt lyssnar. På både det ena och det andra. Och på vad som sägs om andra. Tack, men jag vill helst inte veta....
Den högst lokala baseballmatchen fick ett snöpligt slut ikväll. En riktig fullträff, som dessvärre slutade på garagetaket. En så kallad ofrivillig home run?
Sommarlov, sommarsol, sommarben, Sommar i P1, sommarfest, sommarmat, sommarsemester..... Snart.

Dagens tänkvärda

2011-06-17T16:01:00.000+02:00

Fynd

2011-06-16T17:27:00.000+02:00

Franska vinglas och en radio till uteplatsen. Clas Ohlson överraskar! Ett trepack av glasen kostar 99 kr och radion, som även har uttag för mp3-spelare, går på 120 kr.

Avtryck

2011-06-14T18:37:00.012+02:00

Vissa böcker griper tag mer än andra. Jag har precis lyssnat klart på Unni Lindells Honungsfällan i mp3-spelaren. Den var...... jobbig. Två flickor, bara några år äldre än Storasyster. En bubbelgumsrosa mobiltelefon, som vem som helst kan ta reda på numret till. Värst av allt: den återkommande och viktiga frågan "Hur säger man nej till en vuxen man som bestämmer att man ska kliva in i en bil?"

En sak som växte sig fast särskilt mycket är återgivningen av ett brev, som innehåller det kinesiska(?) ordspråket nedan. Så sant. Så träffande beskrivet.

Sorgen är som en triangel som rör sig runt i hjärtat, med spetsar som rispar. Det gör ont, förfärligt ont, ända tills triangels spetsar är nedslipade och kvar blir bara en kula som glider runt utan att ge smärta.

Sorgen är en process som tar tid, men den tar slut. Hur lång processen är, beror på vad vi förlorat, vilka resurser vi själva har och vilket stöd vi kan få från vår omgivning.

Men när glädjen över det du har haft överskuggar saknaden över det du har förlorat, när du vet att du aldrig skulle vilja undvara det du har förlorat även om du en gång kanske måste släppa taget om det,
då är triangels spetsar nedslipade och kulan förblir en skatt i ditt hjärta.

Ledighet

2011-06-02T11:47:00.001+02:00

Fem dagars ledighet för hela familjen. Det känns välbehövligt och vi njuter, trots att det regnar idag. Igen. Häromkvällen var det vårfest på Lillebrors förskola och vi grillade korv och marshmallows i ösregn. Vi föräldrar funderade på om den där Ledin kanske har rätt ändå i det han sjunger, att det mesta av den korta sommaren regnar bort. Barnen bekymrade sig dock inte alls. De njöt i plaskvåta kläder och regndrypande hår och strålade som solar, precis som vanligt.

När jag hämtade Storasyster på skolan igår, berättade hon stolt "Mamma, nu vet jag varför vi firar Sveriges nationaldag. Det är för att Jesus åkte upp till himlen!" Ibland blir det kanske för mycket information på en gång. Det är inte lätt att hålla reda på vad som är vad, när de röda dagarna radar upp sig efter varandra i almanackan.

Idag njuter jag av de vackra pionerna på köksbordet, som vi fick av våra middagsgäster förra helgen. Ute i trädgården blommar päronträd och löjtnantshjärta. Äppelträden knoppar sig och planteringarna är rensade från envisa ogräs. Juni. Ledighet. Välkommen sommar. Även om den regnar bort.

Mors Dag

2011-05-29T08:26:00.002+02:00

En gång för länge sedan, var ett barn färdigt att födas.

Det lilla barnet frågade Gud:

De säger att du sänder mig till jorden imorgon, hur ska jag kunna leva där, så liten och hjälplös som jag är?

Gud svarade:

Bland många änglar, har jag valt ut en åt dig.

Din ängel väntar dig, och kommer att ta väl hand om dig.

Det lilla barnet fortsatte:

Men säg, här i himlen behöver jag inte göra någonting annat än bara skratta, sjunga och vara lycklig.

Gud sa:

Din ängel kommer att sjunga för dig och hon kommer att le åt dig varje dag.

Den kärleken kommer att göra dig väldigt lycklig.

Återigen frågade barnet:

Hur ska jag kunna förstå vad människor säger mig,

då jag inte kan språket?

Gud förklarade: Din ängel kommer att säga de vackraste ord du någonsin

hört, och med mycket tålamod och omsorg kommer hon att lära dig att tala.

Men, vad ska jag göra om jag vill tala med dig? undrade barnet bekymrat.

Gud log och sa:

Din ängel kommer att knäppa dina händer små, och lära dig att be.

Barnet funderade en stund, tittade så upp på Gud med en bekymrad min.

Jag har hört att det finns många dumma människor på jorden, vem ska skydda mig?

Gud svarade:

Din ängel kommer att beskydda dig, även om det kommer att innebära att hon riskerar sitt eget liv.

Barnet tittade på Gud och sa:

Jag kommer att sakna Dig, och jag blir sorgsen då jag tänker på att jag inte kommer att se dig något mer......

Gud sa med lugn stämma: Din ängel kommer att

berätta om mig för dig på många sätt, och jag kommer alltid att finnas vid din sida, mitt barn.

Det infann sig en fridfullhet i himlen men sakta hördes

avlägsna röster från jorden, varpå barnet skyndsamt frågade: Gud, om det är

dags för mig att lämna dig nu, kan du säga mig vad min ängel heter?

Gud svarade med ett leende: Hennes namn är inte viktigt, du kommer helt enkelt att kalla henne för....... Mamma.

(E. Bombeck)

Mårbacka

2011-05-25T19:50:00.000+02:00

Mina tre mårbackapelargoner har överlevt vintern. Fyra små blomsterknoppar stretar upp mot solljuset och en av sticklingarna verkar också ha rotat sig riktigt bra. Snart är det verkligen sommar, bara en vecka kvar innan vi läser juni i almanackan.

Lycka är.....

2011-05-24T15:45:00.002+02:00

.... att få köpa sin första examensklänning. När jag var liten brukade jag och mina syskon alltid fotograferas vid den stora häggen ute på gården på examensdagen. Det finns en härlig bildkavalkad av volangkjolar, 80-talsfrisyrer och olika färger. Till exempel turkos. Och aprikos. Allting kommer tillbaka.

Dagens tänkvärda

2011-05-23T20:34:00.000+02:00

Resentment

is like taking poison

and waiting for the other person to die

Malachy McCourt

Dagens insikt

2011-05-21T21:55:00.000+02:00

Jag undrar när jag ska lära mig att filmer i genren drama, som innehåller ordet barn på baksidan av DVD-fodralet är någonting jag borde undvika. Särskilt de som sägs basera på verkliga händelser. Den här veckan har vi sett två sådana, riktigt hjärtskärande filmer och båda gångerna har det slutat med att jag gråter ögonen ur mig och ligger resten av natten och trängs mellan två småkottar. Det skapar perspektiv på ens egen verklighet. Och rädsla. Och tacksamhet. Om vartannat.
Vid ett besök på folktandvården tidigare i veckan fick jag själv känna mig som ett litet barn. Tandhygienisten berömde mig efteråt för att jag "gapade så bra". Så illa är det. Jag är livrädd. Känner mig så utlämnad och sårbar inför de vassa och högljudda verktygen som ska in i min mun. Jag fick all bedövning hon hade tillgänglig och en viss del av den åkte nog raka vägen upp i hjärnan. Jag lovade tydligen att komma tillbaka redan i juni..... För mer bedövning. Och mer rädsla.
Idag fick jag en riktig kvalitetsdag med Lillebror, då maken och Storasyster båda var upptagna på olika håll. En riktig mysdag med sådana samtal, som man bara kan ha med en fyraåring. Om vem av Bamse eller Pippi som är starkast, trots att man vet att de egentligen inte finns. Om hur man - hur enkelt som helst, enligt Lillebror - kopplar datorn till TVn och helt plötsligt kan göra magiska saker. Allt är möjligt i en fyraårings värld. Fantasin vet inga gränser. Det skapar också perpektiv. Och tacksamhet. För att jag får dela det med honom. Glömma verkligheten för en stund. Glömma rädslan. Och bara vara starkast i världen.

Dagens tänkvärda

2011-05-18T16:34:00.000+02:00

[Tisdagstema v.20] En kär pryl

2011-05-17T21:29:00.000+02:00

I vårt kök står ett skåp som en gång i tiden stod nere i min morfars källare, som förvaring för garner och gamla tidningar. Jag fick det när jag flyttade in i min lägenhet i den gamla hemstaden och efter en period av magasinering hos mina svärföräldrar, flyttade det sedan med oss in i vårt nuvarande hus. Länge var originalfärgen kvar, men jag har målat om det i slitet vitt och nu väntar det bara på nya handtag och beslag.

Det är en väldigt kär pryl, både med tanke på var det kommer ifrån och för att det sväljer en hel del diverse papper och prylar som annars har en tendens att samlas i högar på köksbordet.

Fler kära ting hittar ni hos Fabriken.

Kulring - Made by Zun

2011-05-17T19:35:00.000+02:00

Jag provade ett nytt verktyg på silversmideskursen förra veckan och bockade till en kula, som löddes fast på en ring formad av halvrund silvertråd. Jag slutar aldrig förvånas över hur härligt detta material är att jobba i och det känns tråkigt att den här kursomgången snart är slut. De flesta verktygen som behövs har jag här hemma nu, men det är alltid lättare att komma igång när man har en fast tid och sitter tillsammans med de andra kursdeltagarna.

Dagens tänkvärda

2011-05-16T09:06:00.000+02:00

Om att vinna

2011-05-10T20:49:00.000+02:00

Jag har besegrat Katla idag. Med hjälp av en trygg människa i stolen bredvid mig, många stöttande tankar från olika håll och insikten om att den största delen av monstret bara existerar i min egen hjärna. Desto större seger - att vinna över sig själv.

En kvinnas doft

2011-05-09T21:41:00.002+02:00

... bara för att detta är en av min absoluta favoriter bland filmscener.

Dagens tänkvärda

2011-05-06T10:10:00.002+02:00

Anybody can become angry

- that is easy,

but to be angry with the right person and to the right degree

and at the right time and for the right purpose, and in the right way

- that is not within everybody's power and is not easy.

Aristoteles

Dagens insikt

2011-05-04T21:41:00.001+02:00

Lite disträ idag. Eller en hel del. Satt i ett viktigt möte med en man, som tidigare har avslöjat för mig att han en gång i sin ungdom permanentade håret, vilket resulterade i en långvarig och oönskad på-höjden-frisyr. Vi borde avhandla viktiga saker. Jag satt dessvärre mest bara och försökte se framför mig hur lång han egentligen blev i sin afrofrisyr.
Första sanktionerade löpturen på många år. I lyckorus och med Rage Against The Machine i min i-Pod sprang jag. Utan tanke på att sträckan bort blir lika lång som sträckan hem...
Efter en lång period med sömnlöshet, har jag hittat tillbaka till vilan. Det är magiskt när det händer. När kroppen slappnar av och hjärnan får ro. Det gör det lättare att acceptera att tankeverksamheten slår ner på takten. Det kanske är det som krävs ibland. För att kunna hitta hem igen.

Dagens tänkvärda

2011-04-29T17:36:00.001+02:00

Dagens tänkvärda

2011-04-22T18:03:00.000+02:00

Påskpynt

2011-04-20T10:12:00.002+02:00

Påskpynt må vara bland det fulaste som finns. Men i år står påskriset på bron med rosa, gula och gröna fjädrar. På köksbordet har Storasyster placerat en grästuva med en gul kyckling i. Lillebror springer omkring och leker rollspel med två papperskycklingar. Fjäderdun i regnbågens alla färger ligger utspridda lite här och var i hemmet efter diverse pysslande.

Det vackraste som finns är barnens stolthet över sina skapelser och då spelar ingenting annat någon roll. Enligt barnen är påsken inte vit. Så i år får mina vit- och gråmarmorerade ägg från förra året ligga kvar i den lilla, lilla kartongen märkt med Påskpynt. I år kör vi all in.
På barnens vis.

Dagens tänkvärda

2011-04-17T21:02:00.000+02:00

Dagens tänkvärda

2011-04-15T19:36:00.000+02:00

Colour me happy

2011-04-11T22:22:00.003+02:00

Det står en blombukett på vårt köksbord. En galet stor i härliga vårfärger. Hur vackra blommorna än är, så kan de aldrig överträffa det medföljande kortet. Det som innehåller orden Tack och Finaste. Jag är alldeles varm i hjärtat.

Dagens tänkvärda

2011-04-11T21:27:00.004+02:00

Dagens tänkvärda

2011-04-05T13:55:00.001+02:00

Dagens insikt

2011-03-31T23:19:00.000+02:00

Har precis kommit hem efter en vecka på annan ort. Till ett alldeles tomt hus. Maken är på skidresa och barnen är hos zunderbara barnvakter. En natt, så packar jag väskan om igen och åker vidare imorgon. Ibland undrar jag om vi inte borde ha hyrt ut huset hela vintern, för vi har spenderat alldeles för få nätter här. Och alldeles för många nätter alldeles för långt ifrån varandra.
Saknad är bra. Efteråt. Jag känner att jag upprepar mig, men det är den insikten jag har lärt mig under den här vintern. Att saknad väcker längtan. Och att längtan väcker kärlek. Om igen. Det är nyttigt, men slitigt. På ett bra sätt. I slutändan.
Under den långa resan hem idag stötte jag på två människor, som pratade högt för sig själva. Nej, det var inte i trådlösa headset till mobiltelefonen, utan verkligen ut i ingenting. Till ingen alls. Det fick mig att uppskatta mitt liv än mer. Att jag faktiskt har verkliga människor att prata med. Även om det är i ett headset. Någon på andra sidan som verkligen lyssnar, trots att vi är långt ifrån varandra. Som längtar. Precis som jag.

Dagens tänkvärda

2011-03-30T18:18:00.000+02:00

Dagens tänkvärda

2011-03-29T11:53:00.002+02:00

[Söndagsbilden v.12]

2011-03-27T16:17:00.000+02:00

Lycka är en efterlängtad leverans av Nespresso-kapslar. Har precis besegrat jättetvättberget Sune och planerar logistik och packning inför nästa vecka, som just nu känns lite svår att få ihop. Post-it lappar en masse, övernattningsväskor till barnen, resehandlingar och en missad flygtaxibokning. Allt löser sig förhoppningsvis. Med hjälp av lite kaffe.

Amazing - Made by Zun

2011-03-25T19:44:00.001+01:00

Det finns en flicka - Agnes. Jag har aldrig träffat henne. Ändå känner jag enormt mycket för henne. Jag har lärt känna en del av hennes liv genom hennes mamma. Hennes mamma har jag heller aldrig träffat, men vi känner varandra via tangentbordet. Och det hela började med Agnes.

Jag fick äran att måla en tavla, som handlar om Agnes liv. Den fina texten fastnade i hjärtesjälen hos mig. Agnes och hennes föräldrar har också fastnat i hjärtat. Mamma Carina är en zunderbar människa, som ger mig energi när jag som bäst behöver den. Är det inte konstigt ändå? Att människor man aldrig har träffat betyder så mycket för en.

Carina delade ett videoklipp på Facebook för en tid sedan, som verkligen berörde. Bruno Mars sång "Just the way you are" med en helt ny innebörd. I veckan flöt den genom mina händer och landade i ett silversmycke till en fantastisk tjej. Och precis så här är det, Agnes - You are amazing, just the way you are.

Om att hitta guldkorn

2011-03-25T10:06:00.003+01:00

Ibland ramlar man bara över dem. Ett klick på en sida, som leder vidare till en annan. Ögnar igenom texter och bilder. Läser kommentarer. Klickar vidare. Så kommer man till någonting, som griper tag i en med en gång. Ett guldkorn.

Oriah Mountain Dreamer skrev inledningen till den här texten en kväll när hon hade kommit hem från en, i hennes tycke, meningslös middagsbjudning fylld av ytlighet. Via nätet spred sig texten över hela världen och resulterade så småningom även i en bok, där Oriah går igenom rad för rad och fördjupar sina tankar om längtan, glädje, sorg och rädsla. Om att livet är fullt av skönhet och smärta. Att världen kommer att krossa ditt hjärta och läka det, om och om igen - om du tillåter det. Att låta den göra båda, är det enda sättet att leva fullt ut.

The Invitation

It doesn't interest me what you do for a living

I want to know what you ache for

and if you dare to dream of meeting your heart's longing.

It doesn't interest me how old you are

I want to know if you will risk looking like a fool

for love

for your dreams

for the adventure of being alive.

It doesn't interest me what planets are squaring your moon...

I want to know if you have touched the center of your own sorrow

if you have been opened by life's betrayals

or have become shrivelled and closed

from fear of further pain.

I want to know if you can sit with pain

mine or your own

without moving to hide it

or fade it

or fix it.

I want to know if you can be with joy

mine or your own

if you can dance with wildness

and let the ecstasy fill you to the tips of your

fingers and toes

without cautioning us to

be careful

be realistic

to remember the limitations of being human.

It doesn't interest me if the story you are telling me

is true.

I want to know if you can

disappoint another

to be true to yourself.

If you can bear the accusation of betrayal

and not betray your own soul.

If you can be faithless

and therefore trustworthy.

I want to know if you can see Beauty

even when it is not pretty

every day.

And if you can source your own life

from its presence.

I want to know if you can live with failure

yours and mine

and still stand on the edge of the lake

and shout to the silver of the full moon,

"Yes."

It doesn't interest me

to know where you live or how much money you have.

I want to know if you can get up

after a night of grief and despair

weary and bruised to the bone

and do what needs to be done

to feed the children.

It doesn't interest me who you know

or how you came to be here.

I want to know if you will stand

in the center of the fire

with me

and not shrink back.

It doesn't interest me where or what or with whom

you have studied.

I want to know what sustains you
from the inside

when all else falls away.

I want to know if you can be alone

with yourself

and if you truly like the company you keep

in the empty moments.

- Oriah Mountain Dreamer

Trägolv

2011-03-24T22:03:00.002+01:00

Ge mig ett trägolv, Älskling, och jag lovar att knäskura minst en gång i veckan....

På nattduksbordet

2011-03-24T12:32:00.002+01:00

För mig är det nästan omöjligt att läsa en bok i taget. Det händer att jag kommer över ett sådant där riktigt guldkorn som inte går att lägga ifrån sig och då sträckläser jag den, men oftast har jag tre, fyra stycken på gång samtidigt. Det kan vara en lättläst tankeskingrare, en "borde-läsa-bok" som jag har bestämt mig för att ta mig igenom även om den känns tråkig, en som kräver eftertanke med regelbundna pauser för reflektion, en bok om konst, historia eller filosofi, en ljudbok för promenader och tråkig städning och så en sådan där bok som jag aldrig vill ska ta slut och som jag därför portionerar ut i små doser.

Just nu blir det mycket Paulo Coelho. Jag älskar hans språk och all den klokskap han delar med sig av.

"If one day I could get out of here, I would allow myself to be crazy. Everyone is indeed crazy, but the craziest are the ones who don't know they're crazy; they just keep repeating what others tell them to."
- Paulo Coelho (Veronika Decides to Die)

"Freedom is not the absence of commitments, but the ability to choose - and commit myself to - what is best for me."
- Paulo Coelho (The Zahir)

"No matter what he does, every person on earth plays a central role in the history of the world."
- Paulo Coelho (The Alchemist)

"We can never judge the lives of others, because each person knows only their own pain and renunciation. It's one thing to feel that you are on the right path, but it's another to think that yours is the only path."
- Paulo Coelho

Dagens tänkvärda

2011-03-17T21:13:00.001+01:00

Something came Alive

2011-03-07T12:33:00.001+01:00

Om vänskap

2011-03-03T11:57:00.009+01:00

Och sannerligen - jag har många vinnare omkring mig. Det slår mig om och om igen hur lyckligt lottad jag är, som har så fina människor i min närhet. Flera av dem på stort avstånd rent geografiskt sett, men desto närmare i tanken.

Hon, som delar alla mina tankar och erfarenheter och mer än gärna ventilerar och reflekterar över dem via tangentbordet med fantastisk klokskap. Han, som känner mig utan och innan sedan många år tillbaka och som vågar ryta ifrån när jag krånglar till det och ger mig perspektiv på tillvaron. Som kommer med de galnaste liknelserna, som på något sätt alltid går hem. Hon, som skickar ett uppmuntrande eller omtänksamt sms i precis rätt ögonblick, utan att hon alltid själv vet om hur viktigt det är just då och som förstår känslorna utan att det behövs ord. En blick räcker. Han, som villigt ger sig in i alla filosofiska diskussioner och som alltid lyckas få mig att skratta, till och med åt min egen ilska efter att jag har fått prata av mig. Hon, som jag har upplevt mina allra galnaste minnen med och som jag delar kaffestunder med via telefon när det går för lång tid mellan våra fysiska möten. I vars sällskap det aldrig blir en enda tyst minut, där samtalsämnena aldrig tar slut och aldrig är för stora eller för små för att vändas och vridas på in i minsta detalj.

Och det finns fler. Så olika människor på många sätt, men med en viktig, gemensam egenskap. Omtanke. Dagens vackraste ord.

Dagens tänkvärda

2011-03-01T20:56:00.001+01:00

Made by Zun

2011-02-28T09:00:00.004+01:00

Senaste resultatet från silversmidet. Ett hängsmycke i slitet utförande med favorittexten av Leonard Cohen. There is a crack in everything. That is how the light gets in.

Photographs by Petra

2011-02-27T19:17:00.001+01:00

Min vän Petra har nu startat en separat fotoblogg - Photographs by Petra. Hon tar fantastiskt fina bilder med mycket känsla och här kombinerar hon många av dem med text också. Väl värd ett besök eller två.

Om kärlek

2011-02-25T22:21:00.011+01:00

You ought to know me by now. Jag går igång på ord. Det finns ingenting som berör mig så mycket som ord, som sätts samman till meningar och går rakt in i hjärtat. Det är magiskt när det händer. Kroppen skälver. De kan få mig att le. De kan få mig att rysa. De kan få tårarna att falla helt ohämmat. De berör på ett plan som inte kan beskrivas i.... ord.

Texten här nedan är lång. Jag ber dig att ändå ta dig tid att läsa den. Känna den. Jag läste den högt för Maken ikväll och var tvungen att stanna till emellanåt för att rösten brast. Det är så vackert och så sant. Khalil Gibrans texter är flitigt citerade vid bröllop, dop och begravningar. Tidlösa. De kan inte bli citerade nog många gånger.

När kärleken kallar er, följ honom,
om än hans vägar är svåra och branta.
Och när hans vingar omsluter er, låt det ske,
om än svärdet som är dolt i vingarna kan såra er.
Och när han talar till er, tro honom,
om än hans röst må krossa era drömmar
såsom nordanvinden ödelägger trädgårdarna.

Ty liksom kärleken kröner er, skall han även korsfästa er.
Liksom han hjälper er att växa, skall han även tukta er.
Liksom han stiger upp till er fulla höjd
och smeker era spädaste grenar som skälver i solen,
skall han även nedstiga till era rötter
och skaka dem där de klamrar sig fast vid jorden.

Men om ni av fruktan bara söker kärlekens frid och kärlekens njutning.
Då är det bättre att ni skyler er nakenhet och träder ut ur kärlekens tröskloge.
Ut i en årstidslös värld där ni skall skratta,
men inte allt ert skratt,
och gråta,
men inte alla era tårar.

Kärleken har ingen annan längtan än att fullborda sig själv.
Men om ni älskar och inte förmår lämna era begär,
låt då detta bli er önskan:
Att få smälta och bli lik en porlande bäck som sjunger sin melodi för natten.
Att få känna smärtan av för mycken ömhet.
Att få såras av er egen insikt om kärlekens väsen,
och att blöda villig och med glädje.
Att få vakna i gryningen med vingburet hjärta
och tacksam för ännu en dag i kärlek.
Att få vila vid middagstimmen och begrunda kärlekens extas.
Att få vända hem om aftonen i tacksamhet.
Och sedan sova med en bön för den älskade i hjärtat
och en lovsång på läpparna.

Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara.
Ni skall vara tillsammans när dödens vita vingar skingrar era dagar.
Men låt det finnas rymd i er samvaro och låt himlens vindar dansa mellan er.

Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja.
Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.
Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada.
men låt var och en av er få vara ensam.
Liksom strängarna på en luta är ensamma
även när de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar.
Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan.
Och stå vid varandras sida, men inte för nära.
Ty templets pelare står åtskilda.
Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Ur 'Profeten' av Kahlil Gibran

Dagens tänkvärda (favorit i repris)

2011-02-24T12:00:00.000+01:00

Dagens tänkvärda

2011-02-21T14:06:00.000+01:00

[Söndagsbilden v.7]

2011-02-20T20:08:00.000+01:00

Just nu i det zunderbarska hemmet. Jag hade hellre lagt upp en bild av två glas rödvin, men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Därför njuter jag i stället av tända ljus, favoritmusiken och lugnet som infann sig när Storasyster och Lillebror till slut lade igen ögonen. De har svårt att acceptera förändringar och vem har inte det? Skillnaden är att man som vuxen förstår att vissa saker kan man helt enkelt inte rå på.

Längtan och saknad är bra. Efteråt. Han sitter på ett plan just nu. På väg hem. Efterlängtad och saknad.

Dagens tänkvärda

2011-02-19T19:49:00.002+01:00

Dagens tänkvärda

2011-02-16T23:21:00.010+01:00

Vi lekte leken Pest eller Kolera tidigare ikväll. Ni vet - "om du måste välja mellan...".

På frågan om man hellre skulle välja att bli blind eller döv, var vi alla eniga om att ingen av oss skulle välja bort synen.

För mig är det självklart, jag har svårt att föreställa mig ett liv utan alla synintrycken runt omkring mig. Allt det vackra, det intressanta, det där som får en att stanna upp mitt i allt det man håller på med bara för att betrakta något på närmare håll. Ur en annan synvinkel ibland.

Lukt eller smak var ett annat alternativ. Även där var jag snabb i mitt beslut. Utan dofterna omkring oss skulle livet kännas väldigt tomt. Lukten från en bok man läste som liten (jag märker att jag fortfarande luktar i barnböckerna hemma hos mamma och pappa, som ligger kvar där för att barnbarnen också ska få njuta av dem). Doften av höst utomhus kombinerat med den klara, höga luften längtar jag till ständigt, hur varm och skön sommaren än må vara.

Och den bästa lukten av alla - mina sömnvarma barns nackar. Tänk om den kunde samlas upp på flaska, så att man kan få fortsätta njuta av den även när barnen vuxit upp och ersatt doften med hormonsvett och första after shaven eller Date-parfymen.

Dagens tänkvärda

2011-02-13T20:04:00.004+01:00

I believe

if there's any kind of God

it wouldn't be in any of us,

not you or me

but just this little space in between

If there's any kind of magic in this world

it must be in the attempt of
understanding someone sharing something

I know,

it's almost impossible to succeed

but who cares really?

The answer must be in the attempt

(Citat från: Before Sunrise)

Om att armera. Och om att prata.

2011-02-11T22:38:00.001+01:00

Jag önskar dig inte guld mitt barn

ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv

och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg

men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig kärlek i ett rikligt mått

och vänner att lita på.

Erik Lindorm

Vi var på min guddotters dop tidigare ikväll och den här dikten var en av de viktigaste saker jag ville ge henne. En dag hoppas jag att jag kan förklara den för henne.

Detsamma gäller alla "mina barn". Både de biologiska och de jag har fått det stora förtroendet att vara Gudmor till. Storasyster har begåvats med en stor dos empati, vilket är en enormt fin egenskap. Samtidigt kan den vara tung att bära, när man inte alltid kan hantera de känslor som väller över i olika situationer. Eller rättare sagt, innan man har lärt sig. I höstas hade vi en svår period med många tårar om kvällarna och långa samtal. Det var bl a en film som hade etsat sig fast i hennes minne, som gjorde så ont, så ont och som fortfarande plågar henne. En film om att bli övergiven. Om att tas ifrån rätten att få vara nära den man älskar över allt annat. Hon har varit så arg och ledsen och frustrerad över att filmen ens existerar. Varför VILL de att barn ska bli ledsna? grät hon otröstligt. Ja, varför?

Jag hade ett långt samtal med en fin vän om saken. Hon delade med sig av den förklaring hon själv hade gett en av sina döttrar i en liknande situation. Att det är viktigt att förbereda sig inför liknande situationer i framtiden, situationer som är "på riktigt". Ett sätt att öva sig på att känna - och hantera - alla olika slags känslor, hur ont de än gör. Och hon har så rätt. Det är så det måste vara. Vi kan inte skydda våra barn från verkligheten, men vi kan ge dem redskap att hantera den. Livet är inte rättvist och livet är inte enkelt. Den finaste gåvan vi kan ge våra barn är förmågan att hantera det. Rusta, armera och bygga en stadig grund. Instinkten i ens föräldraroll säger att man vill skydda sina barn från allt ont. Realisten inom en inser att det inte är möjligt. Det som återstår är att våga prata om det. Om och om igen. Även om det gör ont, både i den lilla varelsens kropp och i föräldrahjärtat. Jag tror på nyttan och nödvändigheten i det. Att prata. Och att våga bemöta det som skrämmer en. Monstren under sängen försvinner när man tänder lampan.

Två favoritböcker

2011-02-10T20:09:00.002+01:00

En av mina absoluta favoritbarnböcker är Edward Tulanes fantastiska resa av Kate DiCamillo. Den handlar om en porslinskanin som under olyckliga omständigheter kommer bort ifrån sin ägare. Ett älskat, men väldigt fåfängt, gosedjur som gör en lång resa både fysiskt och mentalt och som genom sina prövningar möter människor som lär honom vad känslor egentligen innebär - sorg, hopplöshet, glädje och framför allt ovillkorlig kärlek. Storasyster och jag har läst den tillsammans flera gånger och jag ser fram emot att så småningom även kunna introducera den för Lillebror.

En annan favorit är Herr Peabodys äpplen av Madonna (jo, Den Madonna). Den är inspirerad av en 300 år gammal berättelse inom Kabbalah-rörelsen och handlar om ordets makt. Om hur sårande ord sprids snabbt likt dunfjädrar i vinden och om hur svårt det är att ta tillbaka det som en gång har sagts. Lillebror valde just den boken som godnattsaga ikväll och det värmer. Jag vet att undermeningen i berättelsen går in i barnens medvetande och det är en bra öppning till samtal. Om livet. Om vad som är viktigt. Om hur lätt det är att såra och hur svårt det är att ta tillbaka. Orden.

Dagens insikt

2011-02-10T11:48:00.001+01:00

Mammahjärtat brast i veckan. Ett sådant där rivsår, när blodet bara forsar fram och man är milslångt ifrån plåsterlådan. Då är det svårt att vara Den Vuxna. Som ska behålla fattningen. Och inte låta ledsenheten och ångesten i Lillebrors ögon spegla av sig i ens egna.
Det är svårt för en liten varelse att förklara sig i ord. När den lilla varelsen kanske inte ens själv förstår vad det är som gör så ont. Man får lirka. Byta plats för en stund. Tränga ner sina fötter i de små barnskorna och utforska den lilla varelsens värld. Förhoppningsvis hittar man gruset. Stenen. Klippblocket.
Och gruset i barnskon är bortplockat och stenen släppte från mammahjärtat. Klippblock kan man bestiga eller vandra runt. Den lilla varelsen behöver någon att hålla i handen och Den Vuxna behöver den lilla varelsens ögon. De där som strålar igen och som plåstrar om.

Dagens tänkvärda

2011-02-09T19:40:00.004+01:00

Våga vara obekväm ibland. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

På tal om sittbänk....

2011-02-08T19:43:00.000+01:00

.... så skulle jag inte tacka nej till den här bänken från Åhléns. Fulsnygg och en riktig färgklick. Väldigt otippad till vårt gråvita hem, men jag tror att det skulle kunna bli riktigt bra och Storasyster skulle förmodligen jubla. Vi har en diskussion ungefär en gång i veckan om varför vi "bara har vita väggar och vitt, vitt, vitt överallt". Stackars barn ;-)

[Tisdagstema v.6] Handmade by me

2011-02-08T11:21:00.002+01:00

Veckans tisdagstema i Fabriken är handmade by me. Halvfabrikat är kanske en bättre benämning på denna sittbänk, som står bakom trappen i hallen och oftast fungerar som avlastningsmöbel för diverse prylar.

Två nattduksbord från Det Stora Varuhuset, som har skruvats ihop, målats svarta och försetts med sittdynor av favorittyget Moln, signerat Gunilla Axén.

Dagens tänkvärda

2011-02-06T21:02:00.000+01:00

I see the light

2011-02-05T17:39:00.003+01:00

När två av våra bästa vänner gifte sig häromåret (eh... egentligen är det nog nio år sedan. Har det verkligen gått så lång tid?), hade de valt "En helt ny värld" från Disney's Aladdin som en av sångerna i kyrkan. En helt fantastisk sångtext.

Idag var vi och såg Trassel på bio. Filmen i sig var riktigt bra, men det som fastnade mest var sången "I see the light". Jag hittar tyvärr inte den svenska översättningen nu, men håll till godo med originalversionen så länge. Säg, är inte även den som gjord för att sjungas på ett bröllop?

All those days watching from the windows

All those years outside looking in

All that time never even knowing

Just how blind I've been

Now I'm here, blinking in the starlight

Now I'm here, suddenly I see

Standing here, it's all so clear

I'm where I'm meant to be

And at last I see the light

And it's like the fog has lifted

And at last I see the light

And it's like the sky is new

And it's warm and real and bright

And the world has somehow shifted

All at once everything looks different

Now that I see you

All those days chasing down a daydream

All those years living in a blur

All that time never truly seeing

Things the way they were

Now she's here shining in the starlight

Now she's here, suddenly I know

If she's here, it's crystal clear

I'm where I'm meant to go

And at last I see the light

And it's like the fog is lifted

And at last I see the light

And it's like the sky is new

And it's warm and real and bright

And the world has somehow shifted

All at once, everything is different

Now that I see you, now that I see you

Skaparlusta

2011-02-05T13:01:00.000+01:00

En av mina favorittidningar, 101 idéer följde med hem från affären igår kväll. En av artiklarna visar Rikke Larsens pysselrum (man anar en del när man ser omslagsbilden här ovanför). Jag säger bara ett ord - magiskt. Okej, två ord - avundsjuk!

Dagens insikt

2011-02-02T22:14:00.001+01:00

Februari månad lever vi separata liv. Jag och maken. Det får en att värdera tvåsamheten. Sådant är nyttigt, men på ett slitigt sätt. Det får en att uppskatta och verkligen ta till vara på de få dagar vi trots allt har tillsammans.
Februari månad bjuder på fler sociala aktiviteter än vanligt. Almanackan är i det närmaste redan fulltecknad och vi pusslar för att ro allting i hamn. Det känns tungt att tvingas tacka nej till fester och sammankomster som man har sett fram emot, men ibland går ekvationen helt enkelt inte ihop.
Februari månad har 28 dagar. 26 dagar återstår. Vi gör det bästa av situationen. Tillsammans. På var sitt håll ibland. Ändå - tillsammans.

Made by Zun och Dagens tänkvärda

2011-02-01T12:35:00.004+01:00

Höstens projektarbete på Konstkursen ska redovisas nu i veckan. Temat är Människor i rörelse och jag har under en längre tid samlat på bilder av dansande människor. Samlat i huvudet, i mappar på datorn, sparat tidningsurklipp, studerat filmsekvenser, fångat vardagsögonblick när Storasyster förlorat sig i musiken och sedan skissat. Skissat på papper, på servetter och på tråkiga fönsterkuvert, vad som för tillfället har funnits i närheten.

I helgen landade två av bilderna på målarduken. Akrylfärg i lager på lager.

The dance is a poem of which each movement is a word

(Mata Hari)

Söndag

2011-01-30T21:25:00.000+01:00

Söndag kväll med penslar och akrylfärg i väntan på att sömnen ska infinna sig. Ser tillbaka på en eftermiddag med efterlängtade finvänner över en kopp thé och återupplevande av gamla reseminnen. Skönt att bara vara ibland. Tillsammans.

Perfektion?

2011-01-28T18:31:00.006+01:00

Läste en intervju i DN idag med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström med anledning av deras krogshow Ljust och Fräscht. Förutom deras insiktsfulla och humoristiska åsikter om svenskarnas inredningsstress, delade de även med sig av några viktiga livsfilosofier. Jag föll pladask för Lindströms kommentar:

Det bästa sättet att knyta an till andra människor är att visa svaghet. Om man aldrig gör det, har den bekräftelse man eftersträvar genom att försöka skapa perfektion helt motsatt effekt och får omvänd verkan.

Så sant. Så klokt. Så självklart. Egentligen. För visst är det precis så? I sällskap med människor som aldrig visar någonting annat än den perfekta ytan blir man lätt lite.... obekväm. Det kliar under huden och man vill bara ställa sig upp och skrika. Eller sjunka ihop och känna sig värdelös och förminskad. Till dess att man inser att äktheten på något sätt saknas. Den där mänskligheten, som knyter oss samman. Det finns väl ingenting mer befriande än att få visa sina svagheter inför en annan människa och ändå bli bekräftad. Eller kanske just därför. För att man har svagheter och för att det är helt okej. För att det är så det är. Att vara människa.

Som balsam för själen

2011-01-27T22:43:00.009+01:00

Tiden stannar till för en stund, när Lillebror kryper tätt, tätt intill mig i sängen och säger Mamma, jag är ditt gosedjur!

Bliss!

Dagens tänkvärda

2011-01-27T13:07:00.001+01:00

[Tisdagstema v.4] Badrum

2011-01-25T10:09:00.001+01:00

Mitt bidrag till Fabrikens tisdagstema blir dessa inspirationsbilder från ett reportage i Sköna Hem. Här har man satsat på detaljerna för att få fram den lantliga känslan. Tänk ett schackrutigt golv och drömkänslan vore komplett.

Jag säger ingenting om hur praktiskt, lättstädat eller hanterbart det vore att ha ett sådant badrum i det zunderbarska hemmet, men man får drömma, eller hur? ;-)

And now....

2011-01-23T15:18:00.004+01:00

... it seems like all is said and done.

Dagens tänkvärda

2011-01-19T22:01:00.001+01:00

Dagens tänkvärda

2011-01-16T21:52:00.001+01:00

[Söndagsbilden v.2]

2011-01-16T11:00:00.002+01:00

Nej, det blir nog ingen picknick i lekstugan idag heller....

Dagens tänkvärda

2011-01-14T09:38:00.001+01:00

Dagens tänkvärda

2011-01-11T19:59:00.002+01:00

Årskrönika 2010

2011-01-08T12:08:00.003+01:00

Det känns som om jag låg i ide hela vintern. Klarade inte av snön och kylan och såg fram emot den långa sommaren vi hade framför oss. Ett riktigt långt sommarlov med tid tillsammans. Båtturer, fikastunder i trädgården och jag badade i havet för första gången på många år. Vansinnigt kallt, men härligt.

Vi återvände till Cypern, som vi hade besökt en gång tidigare. En vecka med sol och bad, glädjetjut över återföreningen med Lollo&Bernie och två lyckliga barn som somnade i våra famnar om kvällarna. Samtal på balkongen. Oplanerade dagar. En tidig morgon promenerade Storasyster och jag omkring i hotellområdet och bara njöt av stillheten. Satt vid poolen och åt kanelbullar till frukost innan de andra vaknade.

Storasyster började skolan. Jag kände enorm ångest över att släppa ut henne i världen, men hon visade sig vara så mycket starkare än jag kunnat föreställa mig. Hon växer som människa varje dag och det värmer mammahjärtat att se hennes utveckling. Hennes tankar och funderingar får även mig att växa, ifrågasätta och ompröva sådant jag tidigare har tagit för självklart. Lillebror visar mer och mer av sin personlighet och det blir många skratt i hans närhet. Han tar plats, med all rätt, och får oss alla att bli lite modigare, lite kramigare och mer nyfikna på livet.

Maken fyllde 40 år och jag överraskade honom med en weekend i Prag. En helt fantastisk stad att uppleva tillsammans. Vi promenerade på måfå ibland, efter guideboken ibland och intrycken vi samlade var så oerhört många. Ändå är den största upplevelsen de timmar vi spenderade på en flodbåt, där vi faktiskt hamnade mer av en slump. Det var som att upptäcka varandra på nytt, en chans att få samtala oavbrutet i timmar om allt och ingenting. När kvällen närmade sig drog vi filtar om oss och fortsatte samtalet, endast avbrutna av den trevliga personalen som villigt försedde oss med fantastisk service, mat och dryck.

Konstkursen och silversmidet har gett mig mer än bara möjligheten att leva ut det kreativa inom mig. Det är två fantastiska grupper av människor, som har mötts genom ett intresse och sedan visat sig ha så mycket mer att ge varandra. Jag njuter av varje timme och ser hur jag växer i takt med att prestationsångesten arbetas bort. Paradoxalt nog?

Under hösten påbörjade jag en resa, som kommer att fortsätta även i vår. Det är slitigt, men oerhört utvecklande och - ja - nödvändigt. Det innebär många dagar ifrån familjen, vilket ställer krav på oss allihop. Vi tog ett gemensamt beslut om att det är värt att våga hoppa, våga satsa och våga tro. Det innebär att skala av, prioritera tiden och sätta en stor del av livet på paus. Därav även förändringen här i bloggen. Det som en gång kändes inspirerande, tappade helt sin mening. Gränsen mellan personlig och privat blev svår att definiera och jag kände att jag inte hade mer att ge. Dagens insikt och Dagens tänkvärda lever kvar och framtiden får utvisa om det alls blir en fortsättning.

Jag har lärt känna många nya vänner, som har lärt mig hur den självklara, kravlösa, energiskapande vänskapen fungerar. Människor att ventilera med, analysera med, anförtro sig åt och lita på. Vänner, som kommer att finnas kvar i min närhet, oavsett det geografiska avståndet och livets olika faser.

Jag bytte ut Odd Molly mot superunderställ och bekväma skor. Mötte morgonljuset under långa promenader. Övade mindfulness och upptäckte Eckhart Tolle och många andra kloka män och kvinnor som har förstått vad livet egentligen handlar om. Jag läser, reflekterar, speglar och funderar. Ett steg i taget. En dag i sänder.

Och där är vi nu. Någonstans mellan gryning och skymning. Och det är helt okej.

Made by Zun

2011-01-07T13:36:00.000+01:00

Vi hängde en utställning strax innan jul på Konstkursen. Jag gjorde en akrylmålning av en ängel, inspirerad av Shakespeares vackra text från Romeo & Julia, som även ramar in bilden.

"O, speak again, bright angel! for thou art

As glorious to this night, being o'er my head

As is a winged messenger of heaven"

— William Shakespeare (Romeo and Juliet)

Mio min Mio

2011-01-06T16:37:00.001+01:00

Ett av de finaste matborden jag har sett hittills. Tyvärr hittar jag ingen bättre bild på nätet än denna, men jag såg det i Mio-butiken häromdagen och föll pladask. Det är tillverkat i massiv ek och betsat/lackat i en gråaktig finish. Rymmer sex stolar och ser sådär lagom slitet ut.

I samma serie finns även detta vitrinskåp.

Dagens tänkvärda

2011-01-06T08:44:00.002+01:00

Dagens tänkvärda

2011-01-05T11:48:00.004+01:00

[Tisdagstema v.2] Recycling

2011-01-04T21:08:00.002+01:00

Årets första tisdagstema i Fabriken är recycling/återvinning i inredning. Mitt bidrag blir några bilder från tavellisten i trappen hemma hos oss. Två tittskåp och en tavla med brudklänningar, som jag pysslade ihop för några år sedan av tårtpapper. De har sedan kompletterats med en uppgift från Konstkursens formperiod förra året, en liten ståltrådsballerina med klänning av silkespapper.

Dagens tänkvärda

2011-01-04T18:43:00.001+01:00

Kreativ industrikänsla

2011-01-02T20:54:00.001+01:00

Hittade precis ett reportage hos Allt i Hemmet från konstnärens Carola Kastmans hem. Jag har sett bilder från hennes hem tidigare i någon annan tidning och fastnade då som nu för det kreativa och industriella i inredningen.

Kolla även in hennes hemsida Amicitia där man kan se en del av hennes konst.

Dagens tänkvärda

2011-01-02T14:00:00.003+01:00

Nyårsafton 2010

2011-01-01T14:45:00.013+01:00

Bouillabaisse och Chablis. Förvåning över Lillebrors fascination och uppskattning av musslorna. Nybakt bröd av stolta brorsonen. Både citronfromage och pannacotta till efterrätt, det är ju ändå bara nyårsafton en gång per år.

Efter den stillsamma middagen begav vi oss vidare till ytterligare en nyårsfest med nya och gamla bekantskaper. Barnen utmanade varandra och leksugna vuxna i diverse TV-spel. God dryck, samtal och plockmat och vi samlades runt pianot och sjöng klassiska nyårssånger innan tolvslaget närmade sig. Storasyster och Lillebror kämpade tappert, men föll på målsnöret och somnade i makens och min famn strax innan vi klädde på oss och gick ut i kylan. Den vackraste vy man kan tänka sig en nyårsnatt och bubblet glömdes nästan bort.

Jag tror inte på nyårslöften. Varje dag, vilket datum den än bär, är en ny möjlighet.
2010 har på många sätt varit ett tungt år, men har framför allt inneburit många viktiga förändringar. Framåt, inåt, uppåt. Välkommen 2011.

.

Gott slut och Gott Nytt

2010-12-31T13:44:00.003+01:00

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye

Dagens insikt

2010-12-29T00:06:00.001+01:00

Alla som har barn vet att regel nr 1 är att "tystnad är ett tecken på att någonting är fel". Det kan vara kreativ väggmålning, vattenexperiment på olämplig plats eller undersökning av lek(o)vänligt skafferiinnehåll. Hursomhelst värt att reagera på. Man lär sig genom sina misstag.
En av de klokaste människorna i min närhet har precis insett att samma sak även gäller i vuxna relationer. Det är inte den som skriker högst, som är i störst behov av hjälp och åtgärder, utan snarare den som drar sig undan och istället möter omvärlden med tystnad. Det är då alarmsignalen borde ljuda som värst.
Man lär sig genom sina misstag. Om man bryter tystnaden och vågar se alarmsignalerna. Så vi målar, experimenterar och undersöker på alla sätt och vis nu. Huvudsaken är att vi reagerar och tar den vuxna rollen, utan att på något vis dra sig undan.

En annan dag

2010-12-26T19:19:00.003+01:00

I morse åkte vi längs en härlig skogsväg mot den årliga julfrukosten med finvännerna.
Vi har träffats varje Annandag Jul så länge jag kan minnas av vårt vuxna liv. Med åren har familjerna utökats och efter några år med småbarnskaos, kan vi återigen sitta i lugn och ro (nåväl...) och uppdatera varandra på livet. Barnen rasade runt på övervåningen så att lampkronor och dricksglas skallrade, men oj vad roligt de hade.

Tre timmar senare hade gryningen övergått i skymning. Vissa dagar är bara jämngrå.
Då värmer sällskapet desto mer.