Snart är det vardag....

... och snart är jag tillbaka med bloggen igen. Jag har medvetet hållit mig ifrån den under sommaren. Det är mycket som har hänt och jag skulle ha kunnat skriva många inlägg om både det ena och det andra. Men det har kännts..... för privat. Och som jag har skrivit tidigare - min blogg är personlig, men den blir aldrig privat, så länge den är öppen för alla läsare.

Vi hade tänkt oss en sommar med en lång, bokstavlig Ledighet tillsammans, men det blir ju av erfarenhet sällan som man har tänkt sig. Första delen blev ett pusslande för att få ihop oplanerat arbete med ett redan planerat sommarlov. Helt plötsligt är även halva huset under renovering och vi lever tätt inpå varandra i slipdamm och med ytterst få leksaker (det senare visar sig gå hur bra som helst, måhända åker många av leksakerna aldrig fram igen.....). Vi hade aldrig klarat det utan alla nära och kära runtomkring som ställer upp. Som barnvakter, med husrum, som rådgivare och bärhjälp när det gäller renoveringen, sällskap, uppmuntrande samtal och trevliga middagar. Ni är guld värda!

Ändå. Den här sommaren har varit en av de bästa på många år. Jag tror att de som står mig nära ser skillnaden och gläds med mig. Jag har njutit varenda dag. Skjutit all oro på framtiden eller brottat ned den totalt. Jag har gjort saker, som jag inte har vågat mig på på flera år och gjort dem med glädje. Vi har varit tillsammans - hemma, i skärgården, tillsammans med släkt och med vänner, på resande fot, långt borta och nära. En av mina käraste vänner brukar önska mig external and internal sunshine och sannerligen, i år har jag välsignats med råge.